Projektbeskrivning

Följande är saxat ur Patrik Gyllanders och Lisbeth van Deurs ursprungliga projektförslag för Malmö 2002.

Gallerigolvet lyftes ca 1m genom att ett nytt glasgolv installeras i ett av rummen. Dær ær nu skapat ett nytt rum som man kan se ned i och "gå på". Detta rum (under rum) fylls med hemløsa personer med sina tillhørigheter som sovsæckar, påsar, hundar mm.

Publiken kommer således att gå ovanpå (øver) de hemløsa.

Ideen er at gaesten, borgeren, saagar den forbipasserende udenfor galleriet, kommer til at blive tvunget til at tage stilling til noget af alt det vi i vores moderne liv er traenet til at vende det blinde oeje til. Den store rude ud til gaden er delt i to. Skaaret over visuelt, saa man ser mennersker, hjemloese med deres soveposer, hunde osv. i den nederste del, og gaester gaaende paa den oeverste del. Man kan tolke disse lag paa mange maader. Baade udfra et samfundspolitisk og et kunstnerisk syn. Man kan ogsaa se det som kunsten der saetter spoergsmaal ved nogle samfundsmaessige moderne problemer, altsaa som et hele.

Forskellen paa en traditionel udstilling med malerier paa vaeggen og paa denne, er at tvinge publikum til at vaere en del af spoergsmaalene, at komme ind under huden paa publikum. I det oejeblik man bogstaveligt talt traeder paa de hjemloese derned under en, er man med til at synligtgoere nogle lag, som normalt, i hverdagen er nemme at ignorere. Vi har her sat et udsnit af virkeligheden under et kaempemaessigt forstoerrelsesglas saa at sige. Udstillingens oevrige ideer er udviklet til at understrege de kunstneriske og samfundsmaessige spoergsmaal projektet har rejst.

I en tid med nedskaering, nedgradering og negligering af kunsten som et sekundaert og uvigtigt element i samfundet ser vi det som vigtigt at soege tilbage i kunstens oprindelige rolle som en instans der reflekterer nutiden og ser den lige i oejenene. Som kunstnere er vi ikke ude for at frelse nogen, men snarere ude for at faa en dialog igang. Vores redskaber er ikke tale som politikernes, men levende billeder, denne gang levende mennesker. Vi har taget de nederste og puttet dem oeverst, og haaber det vil saette en masse igang.

For at faa tag i flere end det saedvanlige publikum og i linie med resten af projektet, kommer vi til at invitere skoleklasser eller eventuelt en boernehave ind i galleriet for at hoere hvad de har for kommentare.

Vi onsker med vores projekt, udstilling, at udforske begrebet "Godhed" anno 2002. Hvis det moderne menneske overhovedet operere med begrebet godhed. Hvilken slags godhed er det saa vi beskaeftiger os med. Er det godhed for beloenningens skyld, er det godhed af frygt for en mulig straf af en eller anden slags, er det fordi vi burde, eller er det bare til en vis grad. Disse spoergsmaal kommer at til komme de besoegende i moede paa galleriets vaegge. Vi kommer ogsaa som kunstnere til at stille os selv og kunsten dette spoergsmaal.

I researchen indgaar forskellige forfatteres reflektioner over begrebet godhed.

Projekt temat ær:

Godheten samt frihet, ensamhet, kommunikation.

Ideen ær att tydliggøra ovanpå/nedunder (under), och att också vænda upp och ner på tingena (sakerna), och att utforska godheten som begrepp.

Vi har tænkt ha en retferdighetsbox (rættvisebox) - magic box. Boxen ær så stor att dær kan sitta en person i boxen. Man kan varken se in eller ut i boxen, men dær skall finnas ett hål i boxen dær man kan sticka in handen. I boxen placeras en hemløs som får rollen att spela gud før en dag. I boxen skall dær finnas ett lager av alla møjliga saker.

"beløningar och straff"

Nær man provar lyckan/olyckan (ødet) så kan man antingen få en 100 kronors sedel eller t ex. ett slag på handen med en flugsmællare. Men det kan också bara vara en doft (få strøtt vaniljedoft på handen), det kan också bli att man får en stæmpel, eller vad som helst. PR mæssigt skulle det vara en bra idé, att t ex. intervjua den hemløse om hur det ær att få vænt sin roll, att det ær omvænt (upp och ner) att få vara den som delar ut eller inte delar ut. Vissa kan ha turen och få pengar om dom ær med och spelar spelet, sticker in handen i hålet på boxen. Æven om du som besøkare væljer att inte sticka in handen i boxen så ær du æven med, man har valt att vara passiv. Valt att gøra det ena eller det andra.

Væggarna:

På væggarna skriver vi texter om godhet/frihet osv, t ex. Kirkegaards førestællning om att dær endast finns fyra sætt att vara god på.

1. Før beløningens skull.

2. Av fruktan før straffet.

3. I egenrådighet (tror man vet lite bættre)

4. Till en viss grad.

Om konstnærernas roll:

Vi gør inte detta fær att vara goda, men før att få uppmærksamhet (før beløningens skull, se nr 1). Vi vill tænja på godhetsbegreppet. Alla sponsorer, samt de sponserer som valt att inte støtta oss kommer att få uppmærksamhet. På vernissaget kommer de att medverka i skriftprojektet på væggarna. Vissa av sponsorerna kommer kanske att skrivas in under, de gjorde det før beløningens skull (alltså inte før att verkligen hjælpa). Indelningen sker efter Kirkegaards indelning, t ex. før fruktan av straffet, till en viss grad osv. De sponsorer som inte ville vara med och sponsra kommer att hamna på den svarta listan, t ex. ønskade inte att sponsra/hjælpa de hemløsa/projektet.

Publikens roll:

Betraktaren blir ett instrument før att visa ovanpå/under. Betraktaren trampar på dem (det fysiska) och ser ner på dem (dett gæller æven konstnærerna). Publiken/betraktaren spelar med i spelet eller væljer att låta bli, men ær till 100% involverad i projektet då man træder in i galleriet och træder/trampar/går på dem under en. Alla har frivilligt eller ofrivilligt en roll.